mchaelas

- Han är otroligt duktig på att fästa blicken, vilket han har varit duktig på länge.

- Han har också fått mycket bättre motorik, han kan föra händerna till munnen utan problem.

- Neo vill gärna "hjälpa till" att hålla i nappflaskan när han blir matad. Han håller ofta en hand runt själva pipen på flaskan.

- Han vill helst inte ligga ner en längre stund för då blir han jätte förbannad och skriker tills man lyfter upp honom och har honom i knät. Då blir han nöjd igen.

- Han har en babyfilt som han fick av min och David som han har haft sen han föddes och den somnar han nästan aldrig utan, men om man lägger den mot hans kind och ger han nappen då slocknar han i stort sett på en gång. 
- Han ligger jämt och sparkar med benen och jollrar när han är vaken.
- Han tycker mycket om när David sjunger för honom. Då blir han helt stilla och bara flinar eller skrattar. 
- Om han är ledsen eller har ont i magen så brukar det hjälpa om han får hålla en i fingret och ligga mot bröstet. + snutten och nappen förstås.

- Neo tycker även om att åka bil och åka vagn. Men det tror jag att dom flesta barn gör. 

Oh my .. Här är i alla fall en bild på dom sjukt snygga skor som jag ska strutta runt i den dagen.

Såhär ser den nya vagnen ut. (Bild lånad från Google)

Lilla charmtrollet!

- För att lindra suget efter choklad en aning.

Mitt uppe i min lilla diskussion om glass (med mig själv!) så sitter jag och funderar över lite förändringar som jag skulle vilja göra när min son har tittat ut. Anledningen till att jag väntar tills han är ute är att det blir så mycket enklare då, plus att vissa saker rekomenderas ju att undvikas under graviditeten, så som att färga håret alldeles för ofta osv. 
Det jag skulle vilja göra med mitt utseende är i alla fall att färg håret i en ny, lite ljusare, färg. Dels för att jag tröttnat på det svarta och dels för att jag i stort sätt alltid har svarta kläder på mig så då känns det lite tråkigt med svart hår också. 
Sen skulle jag gärna vilja förlänga naglarna igen för det känner jag mig (av någon anledning) mycket fräschare och snyggare i, än om jag har korta naglar. Synd bara att det är så dryt om man vill få det bra gjort och det vill jag ju.
Sen vill jag även ha tillbaka min "normala" figur och även lite nytt i garderoben men det kommer väl det också, så småningom. 

Och jag gissar att det är några personer som nästan går i taket när dom läser detta och tycker att jag bara är ytlig och som blivande mamma borde strunta i hur jag ser ut för jag ska faktiskt få en liten bebis. Men såhär ser jag det, så länge man är bekväm i sig själv så blir man ju automatiskt gladare och kan då också bemöta sin omgivning på ett gladare sätt också. Och jag vet att glädje inte endast kommer ifrån huruvida du är bekväm i din egen kropp eller din personlighet, men alla prioriterar vi olika och är olika. Och när det gäller mig själv och mitt eget välmående så mår jag bättre och jag trivs med mig själv. Det kanske beror på min sjukdom eller helt enkelt på ett ytligt samhälle, för mig spelar det ingen roll. 
Jag vill då bli en kanon morsa och det lär ju bli tusen gånger lättare om jag är glad! 

Nu vart det bara en massa svammel här på slutet men då vart det sagt i alla fall. :)

När jag var riktigt liten så älskade jag julen. Det var årets höjdpunkt och den slog alla födelsedagar med hästlängder.

Jag kunde längta efter att få plocka fram julpyntet med familjen eller efter den att den första snön skulle falla redan i september.

Men efter att min morfar dog år 2000 så började jag bara tycka att julen var något jobbigt och jag började omedvetet att bara se alla nackdelar med att fira jul.

Jag vet inte om det berodde på att jag förlorat en kär familjemedlem eller just för att jag började bli äldre och inse att julen inte bara är vacker och mysig.

Under jultider så passar verkligen ordspråket "bränna pengar" in. Det är sådan julklapps hysteri överallt, och det är en av de saker som jag inte tycker om med julen.

Missförstå mig rätt, jag har inget emot att köpa julklappar till dom jag älskar, det tycker jag faktiskt om. Men nu för tiden så förväntas man köpa julklappar till alla som vistas i en närhet.

Det är liksom inte längre bara till dina nära och kära just för att visa lite uppskattning, utan nu förväntas du till och med köpa presenter till personer du sällan eller aldrig träffar bara "för att" eller för att dom/den personen kanske köper en till dig. Och ju fler och dyrare klapparna är desto bättre.

För mig känns det som att innebörden med att köpa julklappar har försvunnit eller helt enkelt har glömts bort någonstans under vägen. Det har liksom mer och mer blivit ett tvång än något som man väljer att göra just för att du själv vill visa uppskattning eller bara göra någon glad.

Begreppen "julrusch" och "julklapps-hysteri" passar verkligen in i dagsläget.

Likaså tycker jag att det känns överdrivet och sjukt med huruvida vi ska "modernisera"  julen eller inte.

T.ex. Nu ska man helst inte ha en grön gran längre. Istället ska den vara rosa, svart eller lila. Och pyntet i den förväntas inte heller vara dom gammla hederliga röda julkolorna och det silvriga glittret.

Nej, i år ska det vara dinosaurier, ballerina skor, väskor eller varför inte ett fiskrens (i trä!) som hänger i granen.

Den röda elktriska ljusstaken som tycks finnas i nästan varje köksfönster, ska inte heller se ut som den brukar.

I år ska den vara rosa, svart, grön eller lila.

Saker och ting utvecklas och moderniseras och vi lever faktiskt på 2000 - talet, men vart går gränsen?!

Julen är en högtid och en tradition. Dessutom verkar ingen ha stört sig tidigare på att den sett likadan ut i årtionden, utan mer om att det varit lite av en tjusning med julen att den är likdan

år efter år. För mig är julen en tradition och en högtid som är tillför barnen och för att fira med våra nära och kära. Inget tvång, ingen stress utan en tid då man få chansen att verkligen varva ner och umgås med dom man tycker om. Något som värmer och lyser upp när det egentligen är kallt och mörkt.

Så enligt mig så förstörs julen lite i taget för varje år som går för den blir mer och mer hektisk och ett måste.

Vilket den inte var från början, vad jag har fattat det som.

När jag var riktigt liten så älskade jag julen. Det var årets höjdpunkt och den slog alla födelsedagar med hästlängder.

Jag kunde längta efter att få plocka fram julpyntet med familjen eller efter den att den första snön skulle falla redan i september.

Men efter att min morfar dog år 2000 så började jag bara tycka att julen var något jobbigt och jag började omedvetet att bara se alla nackdelar med att fira jul.

Jag vet inte om det berodde på att jag förlorat en kär familjemedlem eller just för att jag började bli äldre och inse att julen inte bara är vacker och mysig.

Under jultider så passar verkligen ordspråket "bränna pengar" in. Det är sådan julklapps hysteri överallt, och det är en av de saker som jag inte tycker om med julen.

Missförstå mig rätt, jag har inget emot att köpa julklappar till dom jag älskar, det tycker jag faktiskt om. Men nu för tiden så förväntas man köpa julklappar till alla som vistas i en närhet.

Det är liksom inte längre bara till dina nära och kära just för att visa lite uppskattning, utan nu förväntas du till och med köpa presenter till personer du sällan eller aldrig träffar bara "för att" eller för att dom/den personen kanske köper en till dig. Och ju fler och dyrare klapparna är desto bättre.

För mig känns det som att innebörden med att köpa julklappar har försvunnit eller helt enkelt har glömts bort någonstans under vägen. Det har liksom mer och mer blivit ett tvång än något som man väljer att göra just för att du själv vill visa uppskattning eller bara göra någon glad.

Begreppen "julrusch" och "julklapps-hysteri" passar verkligen in i dagsläget.

Likaså tycker jag att det känns överdrivet och sjukt med huruvida vi ska "modernisera"  julen eller inte.

T.ex. Nu ska man helst inte ha en grön gran längre. Istället ska den vara rosa, svart eller lila. Och pyntet i den förväntas inte heller vara dom gammla hederliga röda julkolorna och det silvriga glittret.

Nej, i år ska det vara dinosaurier, ballerina skor, väskor eller varför inte ett fiskrens (i trä!) som hänger i granen.

Den röda elktriska ljusstaken som tycks finnas i nästan varje köksfönster, ska inte heller se ut som den brukar.

I år ska den vara rosa, svart, grön eller lila.

Saker och ting utvecklas och moderniseras och vi lever faktiskt på 2000 - talet, men vart går gränsen?!

Julen är en högtid och en tradition. Dessutom verkar ingen ha stört sig tidigare på att den sett likadan ut i årtionden, utan mer om att det varit lite av en tjusning med julen att den är likdan

år efter år. För mig är julen en tradition och en högtid som är tillför barnen och för att fira med våra nära och kära. Inget tvång, ingen stress utan en tid då man få chansen att verkligen varva ner och umgås med dom man tycker om. Något som värmer och lyser upp när det egentligen är kallt och mörkt.

Så enligt mig så förstörs julen lite i taget för varje år som går för den blir mer och mer hektisk och ett måste.

Vilket den inte var från början, vad jag har fattat det som.

Lite bilder ifrån gårdagens bak. Så nu jävlar kan vi bjuda på fika!

Fikon & mandelmassa - bollar.

Lussdeg!

I ugnen ..

Färdiga!